I Finland finns ett tjugotal städer som är grundade före stora ofreden (1713–1721). De arkeologiska kulturlagren som finns bevarade i de här städerna är fridlysta. Med kulturlager avses skikt som uppkommit genom mänsklig verksamhet och som består av rester av konstruktioner och byggnader, föremål och jordlager.

Om man planerar grävningar på skyddade områden, måste arkeologiska utgrävningar utföras på platsen. I allmänhet inleds undersökningarna med provgrävningar inom ett mindre område för att utreda hur orört området är. Om man hittar bevarade kulturlager, fortsätter undersökningarna genom utgrävning av ett större område.

Utgrävningen genomförs stratigrafiskt, dvs. ett lager åt gången. Jordlagren avlägsnas ett i taget i omvänd ordning jämfört med hur de har uppstått, m.a.o. från det yngsta skiktet till det äldsta. I allmänhet gräver man med en murslev, men spade används också. Grävmaskin används vid behov, t.ex. för att avlägsna asfalt och fyllnadsjord.

De rester av olika konstruktioner som friläggs dokumenteras noggrant med olika måttritningar eller kartor. Man strävar också till att ta så många fotografier som möjligt. De observationer som görs under utgrävningarna antecknas likaså.

Olika prover tas vid behov, t.ex. jordprover, där man kan analysera rester av växter och insekter. Om man vid undersökningarna hittar träkonstruktioner, kan man ta prover av dem för att bestämma åldern dendrokronologiskt, dvs. med hjälp av årsringarna. Fynd som keramikskärvor, metallföremål och ben dokumenteras så, att man senare kan koppla ihop dem med ett visst jordskikt eller en viss konstruktion, t.ex. grunden på en byggnad.

Bild 1. En sax före och efter konserveringen. Bild: Museiverket.

När utgrävningarna avslutats börjar efterarbetet. Det innebär att fynden tvättas, katalogiseras, numreras och packas för att införlivas med samlingarna. Föremål av läder, trä och metall samt textilier kräver speciell behandling för att bevaras, dvs. konservering, som gör att materialet inte förstörs, eller förstörs långsammare.

Kartorna som ritats på fältet renritas och överförs i digital form. Samtidigt skrivs en rapport över utgrävningarna. I rapporten sammanställs alla observationer: fynd, konstruktioner, kulturlager, dateringar och prover. Resultatet är en skriftlig redogörelse för vad man gjorde och hittade under utgrävningarna samt vilka slutsatser man dragit utgående från detta.

Bild 2. Under arkeologiska utgrävningar ritas kartor. Bild: Museiverket.