Som hantverkare räknades flera olika skrån, en del av dessa yrken utövades av män, andra av kvinnor. Till hantverkaryrkena hörde skomakare, garvare, bagare, färgare, skräddare, snickare, svarvare, smed, gjutare och glasmästare. Av hantverkarna krävdes en gedigen yrkesskicklighet, och att bli mästare kunde vara resultatet av långvarigt arbete, där man avancerade i en bestämd ordning. Hantverkarna och deras yrken uppskattades. Vid utgrävningarna i Jakobstad hittades skosulor av läder, och ben som brutits sönder för att användas som råvara, fynd som vittnar om hantverkarnas verksamhet. Av ben hade man tillverkat bl.a. knappar och en sked. Slöjd och handarbete förekom också hemma.

Fiske är en av de äldsta näringarna, och i Jakobstad bedrevs fiske både som huvudsyssla och vid sidan av annat arbete enligt en årlig rytm. Det här framgår också av det benmaterial som man påträffat och där man kan urskilja ben av gädda, lax, öring och abborre, varav abborrben var det som hittades mest. De ben av gråsäl eller östersjövikare som hittades på tomten vittnar i sin tur om ett eventuellt vinterfiske. Man hittade likväl väldigt få föremål med anknytning till fiske: ett sänke, dvs. en nättyngd, och en metkrok. Yrkesfisket blev allmänt först på 1800-talet.

Bild 1. Näversänke, dvs. tyngd för ett nät. Bild: Museiverket.

Ben av olika vilda fåglar, t.ex. tjädrar, orrar, fjällripor eller ripor, änder och gäss, vittnar om jakten som näring. Däggdjur som jagades var skogshare, ekorre, räv, ren, skogsren och älg.

Råvaror till matlagningen producerades inom det egna hushållet – jordbruk och boskapsskötsel var viktiga binäringar. De flesta hade kor, får, grisar, getter, en häst och höns. Vid utgrävningarna hittades ben av alla de här djuren. Om boskapsskötseln vittnar också lövkärvar, som användes vintertid för att utfodra djuren, t.ex. fåren. Risknippen har också använts för andra ändamål, t.ex. som visplar och kvastar.

Så gott som hela hushållet deltog i jordbruksarbetet utomhus. Åkerbruket sköttes av både män och kvinnor. T.ex. harvning, gödsling och skördandet av spannmål kunde höra både till männens och till kvinnornas sysslor, men plöjning var enbart männens göromål. För det mesta utförde kvinnorna sysslor som stödde och hjälpte männen i deras arbete. Åkrarna låg i allmänhet utanför stadens gränser. Små humle- och kryddgårdar fanns däremot innanför stadens gränser.

Vid utgrävningarna togs sammanlagt 15 jordprover, flera av dem innehöll rikligt med rester av nyttoväxter, t.ex. sädeskorn av korn, som var ett vanligt sädesslag på 1600- och 1700-talet. Mindre mängder av andra sädesslag hittades också: ett rågkorn och en del havre- och vetekorn. Under en byggnad hittade man hälften av en sten, som använts för att mala säd med och som sedan återanvänts i husgrunden.

Andra nyttoväxter som hittades var fikon, som användes både som medicin och föda, samt humle, som användes som krydda i öl. Fikon fanns likväl endast på herrskapets matbord. Till de mer sällsynta växtresterna hör hönsbär, som användes i te och som medicinalväxt. Vid utgrävningarna tog man också tillvara hampa, som använts vid tillverkningen av rep.

Bild 2. I Jakobstad hittades frön av de vanligaste sädesslagen. Bild: Museiverkets bildsamlingar. Foto: Esko Aaltonen.